RSR drabbades dock av interna motsättningar, vilket bland annat fick till följd att föreningen Hasans Vänner gick ur förbundet och istället bildade Nätverket mot rasism (NMR). Fler grupper följde Hassans Vänners exempel och anslöt sig till NMR.
De få som valde att stanna kvar i RSR, grupperade då om sig under namnet Samling mot Rasism. Innan splittringen hade så en grupp RSR-medlemmar som främst arbetade med förbundets tidning Stoppa Rasismen, börjat känna hur situationen stagnerat. De ansåg att "rörelsen" var i behov av en ny anti-rasistisk tidning, som denna gång skulle vara helt organisatoriskt obunden. Bland dessa fanns bland annat Tobias Hübinette och Andreas Rosenlund.
Även AFA-ledaren Mathias Wåg var aktiv inom RSR, denne valde dock en mer "radikal” väg än Rosenlund och övriga, det är dock inte uteslutet att Wåg medverkat i Expo under pseudonym. Då man hade för avsikt att göra tidningen på ideell basis, samtidigt som man förutspådde behovet av anonymitet, så bestämde man sig för att starta en stiftelse som officiellt skulle stå bakom utgivningen.
Under våren 1995 grundade man därför Hill-stiftelsen. Av upprättade protokoll att döma, så valde de flesta medverkande att gömma sig bakom pseudonymer. Namnet "Hill" åsyftar för övrigt ett lågliv vid namn Ray Hill som 1984 lyckades infiltrera det brittiska partiet British National Party (BNP).
I september -95 kom så Hill-stiftelsen ut med sitt första nummer av tidningen som nu fått namnet Expo. Redan under våren hade man dock släppt några "provnummer" som enbart spreds internt inom den så kallade anti-rasistiska rörelsen.
Den nybildade Exporedaktionen hade även lyckats få med sig de många av Stoppa Rasismens internationella samarbetspartners, som till exempel engelska Searchlight, franska Reflex, tyska AntiFa-Infoblatt, samt den norska informationsgruppen Monitor, sedermera tidningen med samma namn.
Under -95 kom man enbart ut med två nummer och redan på våren 1996, så stötte man på motstånd i form av den dåvarande patriotiska grupperingen Nationella Alliansen (NA). NA hade då, till Exporedaktionens förskräckelse, utlyst en "kampanj" mot Expo och dess bundsförvanter. Syftet med kampanjen var avslöja de kriminella element som gömde sig bakom Expos fasad.
Mars -96 stod man så utan såväl tryckeri som återförsäljare. Den 10 juni -96 gjorde så Aftonbladet och Expressen gemensam sak i form av ett unikt samarbete då man publicerade nr 3/96 av Expo som bilaga. Upplagan låg på över 800 000 exemplar vilket gjorde att Expo för en dag blev Sveriges största tidning.Det massmediala uppsvinget till trots, så bestämde de sig ändå för att under hösten 1997 lägga ned tidningen. Motivering till beslutet uppgavs vara att arbetsbördan på redaktionen blivit för stor, samtidigt som ekonomin var dålig. Man gjorde därför bedömningen att en fortsatt utgivning på ideell basis ej skulle vara möjlig.
Daniel Poohl och Stieg Larsson tillrättavisar en kritisk röst under ett Expoföredrag på ABF-huset i Stockholm i januari 2002.Våren -99 var det så dags för en "ny giv" då Expo återuppstår som en bilaga till Tidningen Svartvitt. Svartvitt är mångsysslaren Kurdo Baksis skötebarn och profilerar sig som en "Ung, mångkulturell tidskrift". Samarbetet är uppbyggt så att Svartvitt ska belysa invandrar- och integrationsfrågor, medan Expo ska ägna sig åt att granska rasism och högerextremism.
En av tidningens största sponsorer är statliga Folkhälsoinstitutet. Det "fruktbara samarbetet" beror dock främst på att Baksi är gammal vän till en av institutets kvinnliga psykologer.
Statssanktionerad åsiktsregistrering
Härifrån Sankt Göransgatan 84, sprids lögnerna. Expos huvudsakliga arbete är placerat i en lokal i centrala Stockholm. För att vara exakt så ligger den aktuella lokalen på Sankt Göransgatan 84 vid Fridhemsplan. Lokalen ligger på högsta våningen och en balkong är i direkt anknytning till lokalen.
Har vid flera tillfällen kunnat se välkända ansikten så som Ekman, Poohl och Larsson ta en rökpaus från sitt ljusskygga arbete på balkongen.
Så har lokalen tidigare använts som mediearkiv. I trapphuset benämns lokalen ”Larsson”. Porttelefonen är kopplad till den ordinarie telefonlinjen vilket betyder att Expos telefonsvarare går igång när lokalen är obemannad. Bakom den mörka larmade trädörren påhögsta våningen bedrivs kartläggningen och åsiktsregistreringen för fullt, då vi valt att inte begå några kriminella handlingar för att få den här artikeln till stånd har vi valt att stanna utanför den mörka dörren.
Som postadress använder sig dock Exporedaktionen av en anonym postbox (Box 1030) som man hyr utav företaget Brevia Mail AB. Men för att slippa vistas bland folk och hämta sin post i Brevias lokaler på Frejgatan 13 i Stockholm, så har man från Expos sida valt att få posten eftersänd till sin lokal.
Man har dock även en mer "inofficiell" adress i form av en box (Mailbox 1368) hos postföretaget Mail Boxes Etc. (MBE) på Birgerjarlsgatan i Stockholm. Hos MBE har man dock valt att själva hämta posten.
Svartvitt å andra sidan har istället valt att hyra en box hos statliga posten, då Baksis "brevström" anländer till postkontoret på Gjörwellsgatan i Marieberg i Stockholm. På samma postkontor har även Svenska Kommittén Mot Antisemitism (SKMA), samt det numera insomnade nätverket Socialekologisk Aktion (SEA) kunder. SEA´s box har för övrigt även använts som kontaktadress åt Anti Fascistisk Aktions (AFA) webbsida Motkraft.
Följde Daniel Poohl och en Expomedarbetare under en dag på jobbet. Mäktig finansMan kan självklart fråga sig hur de har råd med sin verksamhet. För inte så länge sen fick de 500 000 kronor i bidrag från fonden Artister mot nazister som även belönade före detta Expomedarbetarna och AFA-aktivisterna Carlqvist/Dunger med pengar. Men det är inte bara statsfinansierade fonder och projekt som pumpar in pengar i Hillstiftelsen, numer Stiftelsen Expo.
Sedan starten har Expo stötts av de förmögna Robert Weil, Gabriel Urwitz och Mikael Kamras för att nämna ett par.
Under 70-talet var maoisten Aschberg redaktör för bokförlaget Oktober, ett kommunistiskt förlag som bland annat hade ensamrätten på manifestet Maos lilla röda. Efter det har han hunnit med att jobba på såväl kommunisttidningen Gnistan som porrtidningen Lektyr. Numer är han välavlönad styrelseordförande för Strix Television, där även Expomedarbetaren Tobias Hübinette varit anställd, och journalist på TV3.
Robert Aschberg gör ingen hemlighet av att han ”tillhör” Expo och att han donerar stora summor pengar till stiftelsen varje år.
Personerna bakom Expo
Ett urval av de vänsterfascistiska- journalister och banditer som arbetar och har arbetat på Expo.
Tobias Hübinette,Tobias Lee Sam-dol Hübinette föddes den 12 augusti 1971 i Chonju, Cholle provinsen i republiken Korea. Han adopterades till Sverige vid tidig ålder och gjorde i tonåren en lavinartad karriär i AFA-Uppsala. Förutom att spränga en mast tillhörande lokal-tv hann han med att hota flertalet patrioter, deras arbetsgivare och föräldrar. Parallellt med detta så arbetade han med research, vilket innebar att han till en falsk adress regelbundet beställde alla nationella publikationer. 1992 greps han i Västerås sedan han klottrat anarkistsymboler på domkyrkan. Samma år gjorde han sig även skyldig till skadegörelse på Humanistcentrums lokaler under Amerikaveckan. 1992 dömdes han även till fängelse för uppvigling, skadegörelse och sabotage. Gripen blev han också 1993 i Härnösand då han fick för sig att skära ner svenska flaggor på en allmän flaggdag. Detta till trots har den koreanen blivit nätt och jämt accepterad inom etablissemanget. Han har bland annat arbetat som ”spårare” i TV3:s familjeprogram Spårlöst Försvunnen. Efter flertalet långa studier kan Hübinette numer titulera sig som ”forskare” och arbetar idag med att offentliggöra gamla krigsarkiv i jakt på åldriga svenskar som under kriget sympatiserade med nationalsocialismen.
Hans studier sträcker sig över 15 års tid och började 1987 på Platenskolan i Motala där han mellan 87-90 studerade latin, klassisk grekiska, modern grekiska, svenska, ryska, franska och engelska. Sedan dess har Hübinette förpestat tillvaron för studenter på Uppsala universitet, Stockholms universitet, Södertörns universitet och en vända på Dangooks universitet i Korea.
Har tagit del av Tobias Hübinettes CV av den går att utläsa Hübinettes egna meriter. Där omnämner han sig själv som chefredaktör för tidningen Expo och grundare av Hill-stiftelsen under året 1995, något som har förnekats från Expos håll. Efter 1995 degraderades Hübinette till redaktör sedan patrioter avslöjat hans våldsamma bakgrund inom AFA.
Utdraget ur Hübinettes meritförtekning som tydligt påvisar att han både grundat och innehaft chefsredaktörsposten på Hill-stiftelsen/Expo.Sida 1 Sida 2 Sida 3Förutom sitt engagemang inom Expo och AFA så sitter han i styrelsen för Adopterade Koreaners Förening (AKF). Han är även redaktör för AKF:s tidning Um & Yang. Hübinettes fru, Anna Therese Hübinette, sitter även hon i AKF:s styrelse.
Han är dessutom doktorand vid Avdelningen för Koreanska vid Stockholms Universitets Institution för Orientaliska språk. Tillsammans med sin fru reser han världen runt och föreläser om adoptionsfrågor. År 2001 erhöll Hübinette ett hedersomnämnande av Föreningen Grävande Journalister (FGJ), för sin medverkan i programmet Fortet Europa, som sändes i SVT. Han är tidigare medarbetare på Koreanska sällskapets tidskrift Yoboseyo. Under 94 arbetade han som bibliotekarie på Syndikalisternas (SAC) kansli i Stockholm.
Andreas Rosenlund
Beträffande förnekandet av Hübinette som redaktör (1995) så skickade man fram Andreas Rosenlund som deras så kallade redaktör vid tillfället. Rosenlund gömde sig då bakom en svart siluett när han talade till media. Rosenlund, tidigare skribent på Judisk Krönika, har varit journalist sedan 1990. Arbetade tidigare som lokalredaktör på Smålandstidningen i Mariannelund. I Expo 3/97 meddelades att Rosenlund "tvingas träda tillbaka för att kunna försörja sig", sanningen var snarare att Rosenlund blev pappa och prioriterade det framför Expo.
Från april -97 var han informationssekreterare på De Handikappades Riksförbund (DHR). Han sa upp sin tjänst på DHR i juni 2000. Han har även varit medarbetare på pockettidningen R, där även trogna Expoläsare erhöll rabatt. Arbetar idag som pressekreterare på Apoteket AB.
Mikael Ekman
är Karlskronaynglingen som har en näst intill sjuklig fascination över den nationella rörelsen. Nere i Karlskrona var han i tonåren aktiv i en anti-rasistisk ungdomsrörelse. Hans sjukliga besatthet gjorde honom påläst för sin ålder och hans intresse har därför gjort honom till en komet inom Expo. Han flyttade därför upp till Stockholm och har bosatt sig i en lägenhet i centrala Stockholm, Odenplan, inte långt från Expos mörka högkvarter. Lägenheten är en bostadsrätt och köptes av hans föräldrar.
Under sin värnplikt tjänstgjorde han på försvarets egen branschtidning, Värnpliktsnytt, som journalist. Hans artiklar berörde antingen patrioter inom försvaret eller hur unga lumpare ska kunna tillförskansa sig gratis öl genom att gå på gayklubbar och flörta med sodomiter.
Han använde sig även av Värnpliktsnytts postbox för att beställa flertalet passfoton för sin kartläggning av politiska motståndare. Vi har tagit del utav de passfotobeställningar Mikael Ekman har gjort. Mellan den 6 februari 2001 och den 27 september samma år beställde Mikael Ekman 61 passunderlag på patrioter.
De flesta sprang han och hämtade ut själv vid Rikspolisens byggnad på Polhemsgatan 30, men ett par beställningar var ställda till Värnpliktsnytts postbox i Täby utanför Stockholm. På samtliga beställningar, som företrädelsevis faxades in till rikspolisstyrelsen angavs Mikael Ekman som avsändare och ett telefonnummer som går till just Expos lokal på Sankt Göransgatan 84.
Det bör understrykas att flertalet av de människor Ekman beställt ut passunderlag på är i tidiga 20-års ålder och har ofredats av Ekman och Exporedaktionen endast på grund av att de är nationellt sinnade.
Hur värnpliktsnytt kan godkänna att deras anställda nyttjar tidningens postboxar och faciliteter för sina egna dunkla syften är fortfarande oklart. Här träffade Ekman även Daniel Poohl.
Daniel Poohl gjorde sig ett namn när hans insatser som ”infiltratör” hos Nationaldemokraterna (ND) höjdes till skyarna. Han hade helt enkelt anmält sig som sympatisör och genom att få vara med på öppna aktiviteter så slogs hans insatser upp i sjukligt stora proportioner. Daniel Poohl är idag chefred för Expo, att kartlägga nationella såväl i Sverige som Internationellt. .
Jonas Hellentin är ännu en koreansk medarbetare på Expo, var med i redaktionen sedan -96, avancerade dock till Ansvarig utgivare -97. Är berest och har även varit bosatt i Japan under flera år. I dagsläget är han dock bosatt i Stockholm. Har tidigare arbetat som journalist på datortidningen PC-Hemma. Arbetar idag som gyminstruktör på Friskis & Svettis i Stockholm.
Hjälper även till med dess tidning Friskpressen. Koreanen Hellentin är, liksom Hübinette och den våldtäktsdömde Aftonbladet-journalisten Tom Hjelte, medlem i Adopterade Koreaners Förening (AKF).
David Lagerlöf Stiftelsen Expos ordförande, är sedan tidigare frilansjournalist och skribent på Judisk Krönika där han vurmar för sitt judiska påbrå. Efter Expos comeback i januari -99 stod syndikalisten Lagerlöf som redaktör för skriften. Lagerlöf har vid flertal tillfällen varit inblandad i ”avslöjande” reportage om patrioter och deras förehavanden i kvällstidningen Expressen.
Stieg Larsson Stiftelsen fd Expos sekreterare, har tidigare arbetat på Tidningarnas Telegrambyrå (TT). Var under 70-talet medlem i trotskistiska Socialistiska Partiet (SP).
Larsson har författat flertalet böcker som ska ”belysa” patriotismen i Sverige, tillsammans med Anna-Lena Lodenius skrev han boken Extremhögern (1994). Han har även författat en broschyr, Överleva Deadline - Handbok för hotade journalister, som utges av Svenska Journalistförbundet (SJF). Tillsammans med Mikael Ekman skrev han boken Sverigedemokraterna - Den nationella rörelsen, som utkom i november 2001.
Kurdo Baksi
Rent massmedialt är nog Kurdo Baksi den som oftast förknippas med Expo. Paradoxalt nog har han själv aldrig tillhört Exporedaktionen, men i egenskap av redaktör för tidningen Svartvitt är det till stor del hans förtjänst att Expo fortfarande existerar. 36-årige Baksi är född och uppvuxen i staden Batman som ligger i den Turkiska delen av Kurdistan. På grund av faderns engagemang för "det Kurdiska folkets rättigheter" tvingades Baksi och hans familj att fly undan den "Turkiska statens förtryck". Oturligt nog blev Sverige deras destination, då de kom hit den 5 augusti 1980. Baksi, som då hunnit bli 14-år gammal, anlände tillsammans med sina föräldrar och fyra syskon.
Det svenska språket lärde Baksi sig på fotbollsplanen då han spelade fotboll i B-laget Vasalund. Han fick även snabbt klart för sig att "invandrare inte fick samma chanser som svenskar", något som fick honom att "må väldigt dåligt".
Som 20-åring bestämde han sig därför för att "ta upp kampen mot orättvisorna" och tidningen Svartvitt skulle komma att bli hans vapen.
Då hans resurser var begränsade till "500 kronor och en sax", så var han till en början tvungen att göra tidningen själv, hemma i sin lägenhet. Första numret blev klart under hösten 1987 och efter drygt två års utgivning fick han sitt första bidrag från Statens kulturråd.Vid 25-års ålder blev Baksi inkallad för att göra värnplikt, vilken han fullgjorde på A1 i Linköping. Då han vid tidpunkten var betydligt äldre än övriga värnpliktiga och därav hade bättre ekonomi, så tillfrågades han ofta om lån. Men då han envisades med att hålla hårt i slantarna, fick han stå ut med att bli kallad för "juden".
1993 utvidgade han sin verksamhet genom att starta "Svartvitts Förlag". I dagsläget har ett 10-tal titlar givits ut på förlaget, varav de flesta är skrivna av Baksi själv.Förutom chefredaktör och förläggare så är debattör, journalist och författare, ytterligare titlar som den kurdiske odågan använder sig utav. Som om inte det vore nog, så har han tillsammans med den fifflande riksdagsledamoten Yvonne Ruwaida (mp), startat Kommittén mot Islamofobi. Han sitter även med i styrelsen för Statens Biografbyrå, samt i föreningen Läsrörelsens Läsråd.
Han stoltserar även med att han i sin ”kamp för det Kurdiska folket” skaffat sig många fiender ibland annat Turkiet, Syrien, Iran och Irak. Även här i Sverige har han lyckats med bedriften att väcka ont blod hos sitt folk. Under ett möte i ABF-huset den 25 Maj 1997, blev både Baksi och hans far misshandlade av "svenska" PKK anhängare.
Baksi gör heller ingen hemlighet av att han ser sig själv som antirasismens främste frontfigur,- Jag kan inte förneka att jag styrs av egenintresset i första hand. Det är för min egen skull jag engagerar mig.Ytterligare en släkting är den numera framlidne författaren Mahmut Baksi som var Kurdos farbror. Mahmut Baksi var kurdisk nationalist, 1971 dömdes han till 15 års fängelse för kurdisk propaganda. Han flydde då till Tyskland och kom så småningom till Sverige som politisk flykting. Kurdos syster, Nalin Pekgul, är riksdagsledamot för Socialdemokraterna.I april 2001 blev han JK-anmäld, då han i TV-programmet Debatt (SVT) hävdade att flera så kallade hedersmord skett bland syrianer i Södertälje.
Baksi har även valt att gå ur Svenska Journalistförbundet (SJF) då han ansåg att de borde ha reagerat mot de hot och attentat han utsatts för.En granskning av det material som finns publicerat om Baksi visar att den största delen belyser den "ständiga hotbild" som finns gentemot honom och hans familj. Otaliga artiklar är fulla av Baksis självömkan och uppenbara vilja att framstå som martyr. Han säger själv att han "levt under hot sedan 8-års ålder" och att han under sina år i Sverige mottagit "över 1000 mordhot". Det "allvarligaste hotet" inträffade på natten den 4 november -99, då någon sköt med luftgevär in genom Baksis vardagsrumsfönster.
Dagen efter "attentatet" härjar Baksi villt i media, och säger sig vara övertygad om att det är nazister som ligger bakom det. Han tillägger dock att även den turkiska säkerhetstjänsten kan vara skyldiga, då att "skjuta mot lägenheter i syfte att skrämmas är ett gammalt klassiskt turkiskt trick".
I Aftonbladet skriver Baksi själv om händelsen under rubriken: "Rasismens fula ansikte i mitt vardagsrum." Han berättar att han själv sov under "attacken" men att han dagen efter "blödde lite från en av sina tår" då han lyckades kliva i glassplittret.
Oheliga vänsterallianser I över ett decennium har mörkerskriften Expo tillåtits håna, hetsa och ljuga om patrioter med regimens goda minne. Expo kan enklast beskrivas som en statsfinansierad underrättelsetjänst, en klassisk spionorganisation. På uppdrag av regimen har de som heltidsarbete att kartlägga ”obekväma” i samhället, man kan endast undra var deras miljonbidrag egentligen investeras i då deras produktion i princip är obefintlig. Vilka grupperingar kan åtnjuta ekonomiska bidrag från Expo?
Expo är en del av den kommunistiska paraplyorganisationen Nätverket Mot Rasism (NMR), ett samlingsnamn för flera olika antirasistiska organisationers samarbete. I detta nätverk ingår uttalade våldsamma grupperingar som AFA och syndikalistiska ungdomsförbundet (SUF).
Under ledning av Jannis Konstantinis, ordförande för den svenska avdelningen av Greklands Kommunistiska Parti, arbetar nätverket just nu på högtryck för att stoppa oliktänkande.
Expo är i allra högsta grad en del utav detta odemokratiska arbete, på Expos hemsida går att läsa följande: Expo saknar kopplingar till specifika partier och politiska grupper, men samarbetar med alla individer och grupper som delar stiftelsens plattform.
Med tanke på en uppsjö av forna medarbetare med förflutet som extremt våldsbenägna, med tanke på Expos nuvarande samarbete med våldsekten AFA, så är det rätt och slätt att anta att Expo delar plattform med just AFA och andra kriminella element.
Ett skrämmande scenario målas upp där den svenska staten indirekt sponsrar brottslig aktivitet gentemot patrioter, där den svenska staten låter odemokratiska element hjälpa till att kväsa yttrandefriheten.
Att låta Expo härja ostört, utan att åtminstone förtälja vad mörkerfolket ägnar sig åt för skattebetalarnas pengar, är otänkbart. Vi ser det som sin plikt att informera, exponera och avslöja bedragare och korrupta var än de befinner sig. Den som ger sig in i leken får leken tåla, och Expoiterna på Sankt Göransgatan kan kallt räkna med att själva granskas och synas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar